det känns sådär.

bra & dåligt.

skönt att kunna säga hejdå hörby och vi ses aldrig igen, haha.

men det är ju så många tokiga, roliga, dumma, sjuka minnen i från den lägenheten.

när vi tände sista cigaretten så skulle vi komma på det bästa minnet vi haft därifrån men alla kom med en jäkla massa olika.

och det fanns verkligen hur mycket minnen som helst.

kändes som ett bildspelades upp när vi gick därifrån.

sjukt dramatiskt, haha.

men nu var det gjort.

och jag lämnar hörby bakom mig.